Sandro åker om två timmar. Det känns... jobbigt. Det är svårt att sätta ord på känslorna. Jag vet att jag har valt detta själv men det betyder väl inte att det kommer att vara lätt för det?
Har varit på skolan och haft gruppdiskussion igen, bra dag så sett. Men nu gruvar man sig för det som komma skall, vill stanna tiden samtidigt som jag vill spola fram den.
Jag är otroligt glad att vi skiljs åt som vi gör, även om jag kan tänka mig att det är de mest jobbiga sättet. Hade varit mycket lättare om det varit dålig stämning och man bara iskallt kunnat säga tack och hej. Men som jag tidigare sagt är inte den lättaste vägen alltid den bästa!
Vet inte hur mycket jag kommer att kunna fokusera på plugg idag... Återstår väl att se, förhoppningsvis kan jag få lite gjort senare ikväll. Har i alla fall Emma inplanerad i em, och senare Sara så mycket bättre än så hade det väl inte kunnat bli. Är otroligt tacksam över att jag har så fina vänner <3
Det var det hela for now... Kom ihåg att det som inte dödar, det härdar och gör dig starkare!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar