Trasig

Är tillbaka i det här med att konstant vara trött, jag känner inte av det på kvällarna men på morgnarna är jag så in i bomben död alltså. Spelar ingen roll hur många timmar jag sover eller vilken tid jag kliver upp... Sjukt jobbigt.

Kanske är det pga stress igen? Min hjärna jobbar ju hela hela tiden, det är så mycket jag ska komma ihåg, som måste göras, vänta på, tider som ska passas... Jag skriver inte upp det heller för jag har inte tid just då och sen blir det inte av. Kanske skulle hjärnan kunna slappna av om jag tog mig de extra sekunderna för att skriva ner allt så att jag vet att jag inte glömmer?

Man går runt och bär på så mycket. Glädje, ilska, sorg, irritation, lycka, längtan, förtvivlan, ovisshet, stress, ångest, oro... allt samtidigt och de ligger i det yttersta lagret och pyr. Det suger all energi ur en. Det är svårt att beskriva. Jag vet ju dock att det blir bättre, det har det redan blivit av olika anledningar och redan i morgon lättar trycket lite till, på måndag ännu lite till... För var sak som kan strykas blir det ju bättre och bättre, tur det! :)

Ja med allt detta känner man sig lite småtrasig faktiskt, men jag får som sagt snart åka hem och lappas ihop igen haha :) Jag känner en enorm längtan!! ♥