Hemlighet och terapi

Det är en sak som hängt över mig en längre tid... länge, länge, länge... dag och natt, natt och dag, ständigt. Men det ser ut som att vi hittat ett ljus i tunneln. Kanske.

Har beklagat mig för Emma för hundrasjuttioelvatusende gången och säkert sjuhundrasjuttioelfte timmen (MINST), stackars henne :p Men det verkar finnas hopp... vi har kommit fram till något, tror vi. Good teamwork! Vad skulle jag göra utan dig? ♥

Förresten fyllde jag på med bra musik i ipoden inatt (typ 02.20 då jag pluggat klart), en massa bra skit. Musik är som terapi tycker jag! Jag slog på den och försökte somna till musik, var länge sedan sist. Åhhh, jag hade nästan glömt hur skönt det var att drömma sig bort, varje låt tar en till en ny plats. Underbart!

(Billigaste sättet att åka på semester!!! ;) Haha.)

Nu är det bara träning kvar och massa massa massa plugg. Är så less. 

Jag känner att det är tur att jag får åka iväg snart, det är precis vad jag behöver.

Först lite Rihanna åt folket!