Blir så glad när jag träffar så underbara människor som är genuina. Människor som gör världen till en bättre plats, som tänker på andra och inte bara på sig själv, som skiljer sig från alla andra. Dessa människor är alldeles för få. Hur blev världen så ond? Hur kommer det sig att vi i vissa delar av världen är snällare mot våra medmänniskor? Är det tron och religionen? Är det klimatet? Är det så att vi som bor i mörkret och kylan påverkas och att detta gör oss till "sämre" människor? Vi är mer bittra och kalla. Jag tycker det stämmer... Jag blir så lycklig och varm av att se att de finns fina människor också, inte att de gör något speciellt nödvändigtvis. Jag blir varm bara jag ser någon hjälpa en äldre dam eller man ute på stan eller på bussen... Så fort jag ser godhet i en människa.
Det som är så självklart för mig är inte så självklart hos många andra har jag ju märkt. Konstigt... Har väl framförallt med min uppfostran att göra. Är så glad att jag växt upp i just min familj, att jag har de finaste föräldrarna man kan ha.
Nu börjar detta spåra... inlägget börjar bli alldeles för långt men jag ville bara få ur mig lite. Det finns en speciell person som fick mig att tänka lite extra på detta. En som hjälpte mig utan att ens veta om det först.... Lång historia men nu sätter jag punkt för den ;)
Var näst sista dagen på praktiken idag, känns ju lite sådär faktiskt... Har trivts så himla bra och alla har varit så gulliga så jag kommer sakna dem! Passade i alla fall på att baka igår när jag var ledig för att ta med mig... Det blev kladdkakemuffins som jag gjorde på mörk choklad!
Ser fram emot ikväll då jag får prata med diiiiiiiiiig!<3
Mmmm!! Ser äckligt goda Ninis!!
SvaraRadera/Em